29. Trälarnas fruktan

Trälarnas fruktan från 1978 är en berättelse om Sven Wernströms egen barndom på trettiotalet, men med tillräckliga förändringar för att vara fristående. Wernström föddes 1925. Trälarnas fruktan innehåller de vanliga sjutton karakteristika. Det enda som denna bok innehåller och är speciellt för den är tre saker:

  1. Den tar upp depressionen – fast utan att nämna något om orsaker, förklaringar eller åtgärder. ”Krisen kom 1931, då Vicke var sex år. Det sas att den kom från Amerika och berodde på något som kallades kraschenpåbörsen i New York. I själva verket berodde den på överproduktion. Fabrikerna tillverkade mer varor än som gick att sälja. Lagren blev överfulla. Då avskedade ägarna sina arbetare, som alltså fick ännu mindre råd att köpa allt det där som det fanns för mycket av” (20f)

 

  1. Den tar upp det finska vinterkriget – och konstaterar, utan att direkt ta ställning, att rapporteringen om kriget är vinklad, att Stalin säkert har sina skäl att kriga, och att alla är ute efter att sätta dit Sovjet. Wernström är tillräckligt smart för att veta hur hans bok skulle uppfattas om han tog direkt ställning för Sovjets överfallskrig mot Finland (som kommunister gör i boken Utan heder), men han kan samtidigt inte ta parti mot Sovjetunionen och den ofelbare store ledaren, kamrat Stalin. ”-Men det är ju ryssarna som har anfallit Finland! Sa Vicke. De är ju därför folk vill slå ihjäl kommunister. Emil nickade. – Jag tror de gjorde det för att kunna försvara Leningrad, sa han. Tänk på att finska gränsen går bara tre mil från Leningrad. Det är den vägen kapitalisternas trupper måste komma.” (125, 129ff) All rapportering från kriget mot Finland var propaganda (130f). ”För den svenska överheten gällde det nu att tysta de kommunistiska tidningarna, som envisades med att sätta in kriget i dess sammanhang och förklarar vad som egentligen hände i Finland” (143) Vilket inte Sven Wernström gör. Han tar inte upp det alls, bara slår fast att ”man måste sätta det i sitt sammanhang”.

 

  1. Vid ett tillfälle skriver Wernström att arbetarklassen är lätt att lura (241). Därav Hitler. Lite smålustigt då detta måste betraktas som ren heresi. Enligt marxismen är ju arbetarklassen en av försynen utvald grupp som genom naturnödvändighet och historiens logik är utvalda att frälsa världen och mänskligheten.

Som vanligt är huvudpersonen i en Wernström bok en läsbegåvad pojke, Vicke, som även är duktig på att sjunga och spela (101). Han genomskådar skolan som ett falskt system (34,70,99f) samtidigt som han får bra betyg. Självklart spelar han dragspel (41), ett instrument Wernström ofta uttalar sin beundran för. Vicke börjar skolan och skolan är dålig (99f). Bara musikläraren är bra (101). Check: punkt 11, kritik mot skolan. Men som vanligt är musik- och/eller samhällskunskapsläraren den ende som är ok.

Vicke börjar jobba på tryckeri (112), precis som Wernström i sin ungdom. Och börjar upptäcka sexualitet, han ställer frågor och går till biblioteket. Sex finns på biblioteket under medicin, vilket förvånar Wernström (114). Check: punkt 5, sexualfixering. Senare säger han att den rådande sexualmoralen är en del av det allmänna förtrycket (188). Som vi sett i flera andra böcker förespråkar Wernström pedofili.

Och mitt ur ingenstans berättar han att ”Förenta staterna är ett sjukt samhälle” (57). Check: punkt 8, antiamerikanism. Som i de flesta av sina böcker tar Wernström upp att alkohol är farligt (127). Check: punkt 6, alkohol = problem. Och han Wernström kritiserar poliser (136). En man heter Sigvard och kallas sillen (139), och en som bor på Luntgatan kallas Luntan (122). Check: punkt 7, löjliga namn. Kul att Wernström själv skriver att det ”var ju ganska löjligt, det tyckte han också själv. Men det öknamn man har, det har man”. Lustigt då att Wernström skapar alla dessa öknamn, som han själv tycker är löjliga. Positiv arbetsmoral och värdering från Wernström kommer när han säger: ”Att inte få försörja sig med sina händers arbete, det är nedbrytande” (60). Vilket naturligtvis är helt sant.

Men finns det inte arbete så finns det i alla fall dans och musik, ”Det blev tango och vals och schottis och foxtrot” (62). Check: punkt 4, kulturprojekt. ”Nu skulle det vara svensk midsommar. Vals, hambo, schottis, polka” (171). Check punkt 4, kultur. Men framför allt check: punkt 16, inkonsekvenser. Det är härligt att läsa Wernströms nationalistiska, patriotiska hyllningar till vår pursvenska kultur. Idag, 2014, skulle få ens våga säga att det finns en svensk kultur, än mindre att den är vacker och utmärkande för landet. Speciellt inte när vår älskade ledare och statsminister Reinfeldt offentligt proklamerar att det inte finns någon svensk kultur, och den före detta ministern Mona Sahlin förklarar den totalt värdelös.

Uppdatering 2018: ovan verkar faktiskt förändras; pga allt negativt med massinvandringen, börjar fler och fler svenskar våga att öppet uppskatta Sverige och svenskheten.

Detta sympatiska drag hos Wernström gör nästan hans böcker läsvärda. Nästan.

Så kommer Wernström till allvarligare saker, Andra världskrigets orsaker, som man kan läsa om i kommunisttidningen Ny dag. Ingen annan talar om sanningen, försäkrar han oss.

De flesta människor talade om kriget som en naturkatastrof, orsakad av mystiska, magiska makter. Borgarpressen gjorde kriget till en kamp mellan enskilda personer: Hitler, Churchill, Stalin.

Ny Dag gav besked: Kriget handlade om kolonier, en ny uppdelning av världen mellan de kapitalistiska stormakterna. Det var Europas rikemän som för sin vinnings skull var på väg att dränka sin världsdel i strömmar av blod.

Det såg ut som om de gjort ett tillfälligt uppehåll i sin gemensamma kamp mot kommunismen för att i stället göra upp med varandra.

Ny Dag gjorde kriget begripligt.

Små företagare såg snabbt vad som kunde tjänas på kriget. Svenska tidningar fylldes av annonser om gasmasker, mörkläggningsgardiner och byggen av privata skyddsrum.

De stora företagarna skulle snart överta Sveriges ledning i skydd av en samlingsregering.”(120)

Vad som än händer finns det en förklaring. Vad som än händer finns det alltid en konspiration. Oavsett hur mycket den måste lappas och lagas för att fås att gå ihop. Wernström talar om det pågående andra världskriget, ”Denna midsommar var skammens tid i Sverige och i Norden” och lite längre ner på sidan ”Midsommaren 1941 var en skammens tid i Norden” (172). Upprepningarna är tröttsamma i sig själv, men när de kommer på samma sida, blir Wernström riktigt tråkig (check: punkt 12, upprepningar). Orsaken till att allt är så skamligt är förresten att sossarna i Norden samarbetar med nazityskland. ”I Finland ställde regeringen sitt folk på tyskarnas sida mot Sovjet”, skriver han, och låtsas om som om Vinterkriget aldrig funnits. Kommunisterna håller egna möten, men där råder bara pladder och inga svar, som en parodi på sjuttiotalets vänstermöten med flummare och hippies (176)

Som vanligt får vi veta av de äldre och visare huvudpersonerna att ”Kapitalismen fördärvar folks moral” (85). Check: punkt 3 och 2, verkligheten är en social konstruktion och allt är dåligt. I verkligheten skiljer sig inte moral särskilt mycket mellan olika samhällssystem. Det är snarast tillgång på resurser och kulturella värderingar som avgör moral, inte abstraktioner som ”kapitalismen”. Men Wernström försäkrar oss att kapitalister är fienden oavsett vad de kallar sig ”nazister eller bara vanliga borgare” (202). En folkpartist eller en i Svenskarnas parti = sak samma. Det är en inställning man stöter på alltmer sällan hos vänstern, med tanke på att de flesta länder idag har högerpartier på 10-15 % i parlamenten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

en sida om författaren Sven Wernström