Boken är från 1969 och handlar om Lena, en ung tonårsflicka på 17-18 år som är mitt uppe i vänstervågen. Mannen på gallret är inte mycket mer än en uppräkning av Wernströms åsikter och oförmåga att förstå ekonomi. Den är ett tidsdokument av hur vissa vänstermänniskor såg på världen på den tiden.

I denna analys kommer jag att dels ta upp och checka av de sjutton punkter som återkommer i varje bok av Wernström, men också låta Wernström själv komma till tals i ett längre avsnitt, som är representativt för hans syn på samhället och skolan. Jag rekommenderar också bloggaren ”En man med ett skägg” som skriver om Mannen på gallret här.

De unga i boken får höra berättelser om studentprotester i Paris; studenterna vill gå utbildningar som de tycker är roliga, inte de som är produktiva (18). Som vanligt skall skattebetalarna stå för kalaset. Wernström nämner begreppet ”Alienation” (21), som var ett inne-uttryck på den tiden. Han uppmanar till mer läsning, gärna av de ”små pocketböcker som tycktes innehålla allt det som skolböckerna saknade” (50) (check: punkt 11, kritik mot skolan).

Wernström tar upp sin syn på ekonomin: Ränta är dåligt, menar han, för då tjänar man utan att arbeta (51). Han försäkrar oss också att om alla ägde allt tillsammans skulle alla ha det bra (52).

Wernström skriver inget om att resurser faktiskt är ändliga. Eller hur de ”rikas” egendomar skulle göra skillnad. Låt oss säga att de rika är tio stycken som har två brödlimpor var, medan de övriga tusen har en limpa var. Om man delar upp och delar de ut tio rikas extra brödlimpor till tusen hungriga, vad gör det för skillnad?

SW vill att man tillverkar ”det som behövs” istället för det som ger vinst (52). SW har sin fullständiga rättighet att tillverka vad han anser behövs. Det jag inte kan förstå är att han anser sig ha rätten att kritisera andra som vill ha vinst. Det angår väl inte honom vad andra vill producera? Inte heller är det hans sak att tala om för andra vad de skall konsumera. Varför kan inte vänstermänniskor sköta sig själva och låta oss andra vara ifred?

SW vill att man tillverkar billigt tvättmedel istället för dyrt som gör vit tvätt. Att vilja ha vitare tvätt är bara reklam och social konstruktion, försäkrar Wernström (53) (check punkt 3: verkligheten är en social konstruktion). En inkonsekvens, då eko-tvättmedel är dyrare än miljöfarligt. Till saken hör att om YES är dubbelt så farligt för miljön som Ecover, så måste man ändå använda tre gånger så mycket diskmedel. Vilket är mest miljövänligt? SW har fel, alla vill ha vit tvätt, alla vill ha vitare tvätt. Reklamen siktar in sig på önskemålet hos kunden, den skapar det inte. Som vanligt spänner socialister kärran framför hästen.

Wernström förklarar vidare att man kan bara bli rik på andras arbete (53). Vilket helt enkelt är fel.

Sedan kommer han med följande floskel, ”Om det inte fanns några rika, skulle det inte heller finnas några fattiga. Alla människor skulle kunna ha det bra” (53). Vilket helt enkelt är fel.

SW berättar om ”duandet” av lärare, som är en ny grej (66). Ger en känga åt konsumtionism, då allt går sönder hela tiden (69) (check: punkt 12, upprepning, ty även i boken Bäng bäng, en framtidsdystopi där allt är konsumtion, går allt sönder för att upprätthålla konsumtionen). I fråga om bostadspolitiken får vi höra att ”Det är myndigheternas skyldighet att skaffa folk ett människovärdigt ställe att bo på” (80). Sedan kommer alkoholens förbannelse (82) (check: punkt 6, alkohol är problem)

”Samhället” tillåter inte förändring (83). De rika äger allt, odlar, säljer dyrt, de fattiga svälter (88) (check punkt 2: Allt är dåligt). Tråkigt att de fattiga svälter, men hur man skall kunna bedriva affärer utan att sälja för mer än vad man köper in förstår inte jag. Som vanligt ger inte Wernström svar på detta (check punkt 15: inga svar). Sedan kommer Wernström in på känd mark och säger att det behövs mer barnteater (108) (check: punkt 4: kulturprojekt) och kritiserar föräldragenerationen som lastat över allt på barnen (115).

Tillbaka till den välbekanta skolmiljön slår Wernström fast att alla tycker illa om den moderate läraren för han är snorkig (116). Typiskt för Wernström att sprida hat och förakt mot de han inte gillar. Det händer aldrig att en samhällskunskapslärare eller musiklärare är illa omtyckta, det händer heller inte att en vänsterlärare är o-omtyckt. Det är bara moderatläraren, som dessutom har något annat undervisnings ämne  än musik eller samhällskunskap (check punkt 1: sprida hat mot de inte Wernström gillar). Sedan tar Wernström upp kritik mot läroböcker, för de lär ut vidskepelsen att folkgrupper har egenskaper, ”propaganda mot negrer och judar” (120). (check: punkt 11: kritik mot skola).

På Kuba, till skillnad från Sverige, råder ”kamratskapet i arbetet för det gemensamma bästa” (131) (check: punkt 12, upprepning, Samma myter som i böckerna Äventyraren och Upproret). Eftersom Kuba har socialism, förstås. Fiendens, imperialismens taktik är att dela motståndets länder, ”Nigeria har delats i Nigeria och Biafra” (131). Ren historieförfalskning. Varför stödde i så fall inte västvärlden Biafra? Och om de själva ville bryta sig loss? Enligt Wernström har de ”delats”, utan att bry sig om vad folket ville.

Människan har inte ett religiöst behov säger SW (137) (check: punkt 10, antireligion) och mer antireligion kommer (139,151). Kritik mot USA följer (151) (check: punkt 8: antiamerikanism).

På Kuba är reklam objektiv sanning, i Sverige är uppmaning till att äta vitamin ”Det enda man kan veta är att det finns ett företag som vill lura oss att köpa vitaminer” (155). Alltså att verkligheten är en social konstruktion (check punkt 3). Att det är ett vetenskapligt faktum att vitaminer är bra verkar inte SW kunna inse.

Här ser vi faran med Sven Wernström och hans böcker. Vad händer om kunskap och beprövad erfarenhet ersätts med de paranoida konspirationsteorier som han vill sprida? Hur skulle svenska folkets tandhygien se ut om alla svenskar försökte hitta konspirationer bakom varje utsaga om hur bra det är att borsta tänderna, istället för att faktiskt borsta sina tänder? Tänk er att alla slutade använda tandkräm och tråd, och istället skrek ut anklagelser mot tandkrämsindustrins önskan att tjäna pengar varje gång tandläkare försökte förklara hur bra det var att inte få hål eller karies?

Mot konsumtion följer (168) sedan tar Wernström ställning för Vietnam, dvs mot USA (169) (check: punkt 8: anti-amerikanism). Mera om barnpjäser (170) (check: punkt 4, kulturprojekt).

Så var det dags för sex (check: punkt 5, sexualfixering). Obehagligt nog är det mellan en f.d. elev och lärarvikarien Bengt (172). Sexuella relationer mellan lärare och elever, eller ens f.d. elever, är en maktrelation. Att det är en dålig idé är de flesta överens om. Det tyder på grav dåligt omdöme från lärarens sida. I Wernströms böcker är situationen annorlunda. Han har sexuella förhållanden mellan lärare och elever som en självklarhet (Trälarnas framtid, Tusen år efteråt, med flera). Att eleverna i vissa fall t.o.m. är barn stör inte herr Wernström.

Allt är dåligt och de flesta arbetare har skitiga och besvärliga jobb, ”De flesta arbetare tjänar dåligt” (176).  Sanningen är att Sveriges arbetare tjänade redan då 1969 mer än de flesta på jorden, hjulen gick för högvarv, hela samhället blev rikare och rikare. Vanliga Svenssons kunde för första gången bosätta sig i vad som för deras farföräldrar var rikemanspalats med badrum. De fick TV, bil och betald semester.

Jämfört med trettiotalets depression, eller tiotalets brist, eller det gamla Fattigsverige är skillnaden otrolig. De tjänade dessutom mer än de flesta i världshistorien. Svält eller åtminstone nöd är det normala tillstånden för människan före den industriella revolutionen. Vissa är aldrig nöjda.

”Vissa grupper i Sverige behandlades illa. Dit hörde zigenarna, men också andra: utlänningar, handikappade, kvinnor, gamla” (177). Man kan jämföra med Wernströms nya utlänningshat, bla mot zigenare i sina böcker från 2000-talet. Det finns ingen jämlikhet i Sverige, menar Wernström, ty alla tjänade inte lika mycket (178) (check punkt 13: Wernströms egen moral).

Vi får veta att i TV råder censur (179) och att bilar orsakar miljöförstöring i Stockholm enligt SW (181) (check punkt 9: miljötänk). Mer mot alkohol (18) (check punkt 6) och upp med en teaterpjäs (check: punkt 4: kulturprojekt), och i den konstateras att folket inte får bestämma över nedläggningar (206).

Och vem bestämmer vad man gör med en olönsam fabrik? Vem bestämmer vilka som skall slita och släpa för att en olönsam fabrik skall kunna fortsätta producera på samhällets bekostnad?

I pjäsen konstateras att skola och samhälle hänger ihop (211) (check: punkt 3, verkligheten som social struktur, samt check: punkt 11, kritik mot skolan). Skolan är dålig för den borde ”tala om att vi lever i ett klassamhälle, så att alla kunde kolla upp vilken klass de tillhör” (218)

Allt är dåligt (220f) (check: punkt 2: allt är dåligt). En moderat uttalar sig om att mycket är bra, svaret blir ”Det där är ju beviset! När folket från moderathögern är belåtna med samhället, då är det ju nåt fel” (check: punkt 1, hat mot de som tycker annorlunda). Alla är ansvariga för allt i samhället, boken slutar med att ett fyllo (check: punkt 6, alkohol är farligt) faller ihop och dör, det är ”samhällets” fel (223) (check: punkt 3, allt är samhället)

*

I boken finns ett längre avsnitt om hur Aktionsgruppen för Vettig Undervisning startar upp sin verksamhet (sid 97 och framåt). Wernström lägger här fram sin syn på skolan, undervisningen, samhället och hela världen. Det är en bra sammanfattning om hans uppfattning om verkligheten. Om man läser den kritiskt är det en avslöjande beskrivning av Wernströms brist på svar, hans okunnighet om hur världen fungerar, och hur han på allvar vill ersätta meningsfull kunskap med konspirationsteorier och oändliga haranger om hur dåligt allt i världen är. Som vanligt utan att ge ett enda svar på en enda fråga:

”Dagen började med en morgonsamling om de svältande barnen i Biafra. Det var en kristendomslärarinna, fröken Helén, som talade…

Fröken Helen talade om kyrkliga hjälpinsatser för Biafra. Det verkade som om hela krisen där nere i Nigeria var till bara för att kyrkorna skulle få tillfälle att visa sin hjälpsamhet. Och på något sätt fick hon det att låta som om Gud hade någon alldeles särskilt fiffig avsikt med att låta negerbarn magra till små storögda skelett.

Mats satt bredvid Lena. Han var rasande.

– Hon är ju inte klok! Sa han.

Och när fröken Helen lämnade talarstolen reste han sig och hejdade henne.

– Det där var ju ganska illa, sa han.

– Ja, sa fröken Helen. Det är förfärligt, det som händer därnere.

-Jamen vad är det som händer?

-Det sa jag ju. Hjälpen räcker inte till-

-Vänta ett tag, sa Mats. Vi fick inte veta ett dugg om varför det är så där i Biafra. Vem började kriget? Vad slåss dom om?

-Det är den politiska sidan av saken, sa fröken Helen.

-Javisst! Och det är ju den som är intressant va! Vem tjänar på att barn svälter i Biafra?

-Det är en annan fråga.

-Och den är inte intressant då?

-Inte just i det här sammanhanget, sa fröken Helen. Jag ville ge exempel på kristna hjälpinsatser.

-Jamen man måste ju alltid fråga vem som tjänar på det, sa Mats. Det måste man alltid, om man är det minsta intresserad…

-Det där får ni ta upp på en annan morgonsamling, sa fröken Helen irriterat. Ni får ju ordna morgonsamlingar själva. Elevrådet har två morgonsamlingar i veckan. Där kan ni ta upp sånt där om ni vill.”

Senare startar Lena med vänner AVU – aktionsgruppen för vettig undervisning, och de inleder sin första aktion.

”Tillfället kom på eftermiddagen, på en biologitimme för adjunkt Magrell.

Adjunkten hörde till skolans äldsta lärare. Det var ingen fara med honom, han var varken sträng eller elak, men han var förfärligt ointressant. Han brukade sitta och mala i samma tonläge, medan han hela tiden tog av sig glasögonen och satte på dem igen…

Han pratade om mat och näring. Det passade bra för Lena att börja på just den lektionen. Magrell sa:

– Så här efter jul kan det ju vara lämpligt att lite om mat. Jag antar att ni har ätit ordentligt. Ni har äggvita och vitaminer. Är det någon som har ätit zink? Har Andersson ätit zink i jul?

– Ja, sa Andersson på sista bänk. Det har jag väl

– Vad har Andersson ätit mera?

– Ja… kalk, jod, järn…

Då räckte Lena upp handen.

– Ja, Forsberg?

– Brist på A-vitamin ger blindhet, sa Lena. I Indien finns det mer än en miljon människor som är blinda av brist på A-vitamin.

– Jaså, ja det kan hända. Men nu skall vi titta lite på mineralerna i våra vanligaste födoämnen. Ja, Forsberg.

-I Östpakistan, sa Lena, där hotas mer än femtiotusen barn av blindhet av brist på A-vitamin.

– Jaså.

Adjunkt Magrell reste sig och började skriva på tavlan. Lena tittade på Jill. Var det någon mening med det här? Jill nickade uppmuntrande.

Lena sträckte upp handen.

-Magistern!

-Ja?

-Äggvitebrist i spädbarnsåldern leder till skador i hjärnan som aldrig kan botas, inte ens om individen får fullgod mat senare i livet.

-Ja, det är troligt.

-Sen finns det många hundra miljoner människor i världen som har parasitmaskar i magen. Hakmaskar, binnikemaskar, sugmaskar, som stjäl näringen från dom.

Det var bara fyra kamrater i klassen som visste vad Lena höll på med. De andra hade börjat titta på Lena och fnissa. Några var irriterade och trodde tydligen att hon försökte ställa in sig hos läraren genom att visa sig duktig.

Lena kände sig tvungen att fortsätta. Hon räckte upp handen ännu en gång.

-Ja, vad är det?

-Mer än hälften av alla dödsfall i dom underutvecklade länderna inträffar bland barn under sex års ålder. Dom dör av mässlingen, kikhosta, tuberkulos, diarréer…

Adjunkt Magrell stod med kritan i handen och hade slutat skriva. Han sa:

-Problemen i uländerna är svåra. Men Sverige var också ett uland för hundra år sedan. Nu är vi ett av de rikaste länderna i världen. Det visar att utveckling är möjlig. De andra länderna får göra som vi. Det tar sin tid, men det går.

-Det tror jag inte, sa Lena. Det kan dom aldrig för…

-Vill Forsberg vara tyst ett tag nu?

-Nej, låt mig få säga det här! Sa Lena. I uländerna odlar dom inte mat åt sig själva, dom odlar plantagegrödor för export. Dom odlar tobak, kakao, bananer, kopra, socker, bomull – och det blir vi som får alltsammans. Och betalningen går inte till dom som har jobbat på plantagerna. Den går till dom som äger plantagerna.”

Wernström medvetet utelämnar att produktivitet per ytenhet är avgörande. I likhet med alla marxister tänker SW rent fiskalt, han fattar inte begrepp som produktivitetsökning per kvadratkilometer, istället kan han bara tänka i enheter stor-liten.

Låt oss tänka en gård på afrikanska landsbygden. En bonde har jord till att försörja sina fyra barn. Han odlar jams och får tjugo säckar per år. De räcker till sex personer, i detta exempel. Men så kommer ett barn till. Vad göra? Vad sägs om att lägga om odlingen till kakao? Då kan han sälja sin färdiga produkt istället för att äta den och köpa trettio säckar jams. Det är det som kallas utveckling.

Vad ägandet beträffar så var även skogen och industrierna i det gamla Fattigsverige privatägda. Det hindrade inte Sverige från att bli rikt. Alltså ljuger Wernström och medvetet undanhåller fakta. Att man sedan bör arbeta för rättvisa villkor för arbetarna är en annan sak. Köp rättvisemärkt!

Samma sak gäller de kommunistexperiment som gjorts i u-länderna (eller som det heter idag ”lågenergiländer”). Tanzania var ett land där man tog bort privatägandet till jordbruket. Mycket snabbt blev det kaos och underskott. (länk)

En annan faktor är att u-hjälpen slog sönder den inhemska matproduktionen i delar av Afrika. Hur skall en afrikansk bonde kunna konkurrera med lastbilar fulla med gratismat från Europa? Det är en annan sak Wernström inte tar upp.

”Adjunkt Magrell släppte kritan och vände sig mot klassen.

-Det ni talar om, sa han, är ulandsproblem som beror på överbefolkningen. Den frågan kan vi inte lösa här. Den måste lösas genom upplysning och genom FN.

Han lät säker, som lärare alltid gör. Lena kände att hon inte skulle orka fortsätta länge till. Då ingrep Mats och sa:

-Vadå överbefolkning? Afrika elva invånare per kvadratkilometer, Latinamerika har tolv, Asien har sextiåtta. Men Europa har över nittio invånare per kvadratkilometer. Det är ju vi som är överbefolkade!”

Igen ser vi hur Wernström manipulerar fakta. 1985 rådde svält i Etiopien. Då hade landet 50 miljoner invånare. Man skapade en jättelik musikgala kallad Live Aid som skickade ner massor med pengar och mat. Det följdes sedan av flera liknande galor. 2015 har landet 90 miljoner människor och de svälter fortfarande. Vad har man uppnått? Ingenting. Samma förhållande råder i andra underutvecklade, eller med ett modernt ord lågenergi-länder, Egypten, Iran, osv.

Syrien, där det 2018 råder inbördeskrig, är ett bra exempel. De hade fem miljoner invånare runt andra världskriget, sjutton miljoner på sjuttiotalet (då de pumpade ut i genomsnitt 7,6 barn per familj) och 23 miljoner 2018. Är det vårt fel att de har krig?

Åter ser vi hur Wernström tänker i kvadratkilometrar, i yta. En väldigt stor del av Afrika är Sahara. Vad växer där? Man har gjort flera försök att odla i öknen. De misslyckas konstant. Sedan har vi Sahel, Kalahari och berg. För att inte tala om djungeln, som trots sin frodighet inte är särskilt fruktbar jord för odling. Överbefolkning handlar om hur mycket odlingsbar jord och råvaror man har till de som bor där.  Bara i mindre del hur många människor som bor per kvadratkilometer. Se tex Japan.

”Adjunkt Magrell torkade försiktigt av kritdammet av händerna och satte sig.

-Ni tycks ha läst på ordentligt, sa han. Men inte är det biologiboken ni har läst!

-Vi har läst Georg Borgströms böcker, sa Mats.

-Jaha? Och Borgström tror inte att uländerna kan utvecklas?

-Inte så länge dom blir utsugna.

När Mats hoppade in i diskussionen hade klassen plötsligt blivit intresserad. Inte av själva ämnet men av det gräl som möjligen kunde uppstå. Lena repade mod och fortsatte.

-Det är sant att Sverige var ett uland för hundra år sen, sa hon. Men när vi utvecklades kunde vi köpa mat och gödningsämnen från hela världen. Det gör vi fortfarande, sånt som dom skulle behöva bättre i uländerna. Men var ska dom köpa mat nånstans? Och vad ska dom betala med?

-Det är en komplicerad fråga, sa Magrell.

-Och vi höll folkmängden nere genom att en massa svenskar flyttade till Amerika som Vilhelm Moberg skrivit om. Men vart ska uländernas folk emigrera?

Mats hade kommit igång. Han sa:

-Vi i dom rika länderna, vi lägger oss till med det mesta av världens naturtillgångar, mat, djurfoder, olja, metaller, skog, allting – och så har vi världens starkaste arméer för att försvara oss mot dom fattiga!”

Apropå armé: u-länderna lägger ner biljoner på sina arméer, Vissa länder som Saddam Husseins Irak lade ner 60% av budgeten på armén. Samma gällde för Khaddafis Libyen, och även Nordkorea. Vem är det egentligen som behöver försvara sig?

”-Säger Borgström det också?

-Nej, men det begriper man väl ändå.

-Nu kommer ni in på politiken, sa Magrell stillsamt. Det är inte mitt ämne, det kanske ni kan fortsätta med på samhällskunskapen?

Lena sa:

-Allt är politik. Här sitter vi, dom rika, och ser i TV hur resten av mänskligheten svälter!

Adjunkt Magrell strök sig över sina gråa tinningar med fingertopparna. Han satte på sig glasögonen och tog dem av sig igen. Så sa han:

-Jag förstår att ni vill komma någonstans med det här. Vill ni att vi ska läsa Borgström i skolan?

-Ja! Sa Lena och Mats på en gång.

-Det kan vi naturligtvis göra. Han är en mycket intressant forskare. Vi kan inte använda hans böcker som läroböcker, men vi kan ha honom som bredvidläsning.

-Grupparbete! Sa Jill snabbt.

-Ä! sa någon längst bort.

-Andersson tycks inte gilla den tanken. Vi får väl rösta om det i demokratisk ordning. Vill ni, som är intresserade av det här räcka upp händerna?

Över halva klassen räckte upp händerna.

-Då kanske vi ska uppdra åt Forsberg att skaffa fram material, sa adjunkt Magrell. Hon tycks ju vara sakkunnig, förefaller det.

Efteråt sa kamraterna att Lena hade skött sig bra. Själv hade hon varit nervös hela tiden.”

Den store historikern Paul Johnson, konservativ, tar  i boken Moderna tider upp en av de värsta myterna i 1900-talets historia: Att man kan lösa ekonomiska problem med politiska medel. Eller för den delen naturvetenskapliga problem med politik. Allt ifrån Lenin och hans manipulation med social ingenjörskonst, sedan kopierad av både Per Albin Hansson och Hitler, till tredje världen-dårar som Sukarno. Alla har de trott att man kan lösa ekonomiska problem genom att skrika slagord och demonstrera. Idag 2018 har vi människor som Gudrun Schyman och Annie Lööf vilka säger samma sak. Tyvärr. Det fungerade inte för Sukarno. Det fungerar inte i Sverige idag. 

*

Mönstret med Wernströms återkommande sjutton punkter, samma i varje bok:

1. Sprida hat mot ”överklassen”	53,88,97,116,129,131,141,178,206,218,220,
2. Allt är dåligt	88,115,119,120,131,170,176,177,179,181,220,
3. Verkligheten är en social konstruktion	53,83,97,100,120,131,141,155,170,177,206,211,223
4. Kulturprojekt	50,108,170,179,206,211,
5. Sexualfixering	172
6. Alkohol = problem	82,182,223
7. Löjliga namn	(66: duande av lärare, nytt)
8. Anti-amerikanism	122,124,130,131,151,155,169,
10. Anti-religion	97,137,139,141,
11. Kritik mot skola	66,119,172,211,216,218,
13. Sven Wernströms egen moral	18,51,52,52,53,69,80,168,178,197,