Ett förekommande fenomen hos Sven Wernström är att han upprepar sig i sina böcker. Genom att läsa dem noga kan man snart se ett mönster, att varje bok innehåller samma saker. Dessa är de återkommande teman i snart sagt varenda bok av Sven Wernström:

1. Sprida hat mot ”överklassen”
2. Allt är dåligt
3. Verkligheten är social konstruktion/struktur
4. Kulturprojekt
5. Sexualfixering
6. Alkohol = problem
7. Löjliga namn, förnamn och smeknamn
8. Anti-amerikanism
9. ”Den breda strömningen”
10. Anti-religion
11. Kritik mot skola
12. Upprepning
13. Sven Wernströms egen moral
14. Konspirationer
15. Luckor och inga svar
16. Inkonsekvenser
17. Backlash

1. Sprida hat mot ”överklassen”

Sven Wernström tror att världen är uppdelad i två olika grupper, klasser, hög och låg. Enligt Wernström är jämlikhet bra, dvs han är mot existensen av samhällsgrupper och för utjämnande, att alla blir så exakt likadana i allt. Det verkar han för genom manipulation av fakta så att allt dåligt som händer är resultat av ”herrarnas” handlande, deras intrigerande. Relaterat till detta är antiamerikanismen, eftersom USA är stora och mäktiga är de dåliga etc. Underklass är god, överklassen är ond.

I SW:s böcker finns även Bonderomantik; det är ”folket” och dess kultur, kontra ”nationen”. SW sympatiserar med landsbygdspatriotism. Romantiserar land mot stad. I sist ändan vill SW att alla lever som indianer i Amazonas djungel, utan egendom, alla lika fattiga. Det är ett ideal han för fram dels i sin bok Tusen år efteråt (2012), likväl som i Resa på en okänd planet (1967).

Speciella kännetecken på Wernström är inte bara att han upprepar sig hela tiden utan också att han aldrig ändrar sig; det är få författare som skriver exakt samma budskap 1967 som 2012. Han är rätt unik i vissa avseenden.

2. Allt är dåligt

…. allt blir sämre, allt har varit dåligt länge. Det typiska pessimistiska draget hos vänsterförfattare. Resultat av deras syn på världen som en produkt av de ”rikas” och ”mäktigas” konspirationer och intrigerande. Det är därför SW och övriga vänsterrörelser är mot allting; de är mot broar, kärnkraft, EMU, krig i Irak. etc. Det spelar egentligen ingen roll vad som händer i världen omkring dem. Huvudsaken är att de kan hitta en ondskefull avsikt med allt.

Ett annat resultat är den frekventa alkoholismen inom vänstern, den är ett svar på bitterheten och besvikelsen som vi andra inte behöver känna.

3. Verkligheten är social konstruktion/struktur.

Den absoluta grundbulten i all socialism. Föreställningen att verkligheten på något sätt är påhittad, konstruerad av de som styr. Här återfinns antikonsumtionsmoralen, att penningbegäret är roten till allt ont. Även antireligiositeten placeras här. Här har vi tanken på historien med ett mål. Tanken gör att SW har förklaringar på allt och svar på inget. Allt har en orsak, ett syfte enligt SW: och detta syfte söks ur ett färdigt perspektiv, efter en redan färdig mall. Så vad SW gör i sina böcker är att tillskriva avsikter, misstänkliggöra motiv, och dessa är alltid social-ekonomiska. Alla har enligt SW alltid onda avsikter, att tjäna pengar.

SW ser inte tanken på verkligheten som ett resultat av social miljö som ett torrt samhällsvetenskapligt faktum, utan det leder honom att skriva om historien, censurera, förtrycka och begränsa åsikts- och yttrandefriheter. Varför tillåta åsikter när de ändå bara är produkter av samhället omkring dem? Ren logik enligt kommunismen.

Under denna punkt lägger jag även SW:s socialistiska moral, att det är fel att tjäna pengar eller att ens vilja tjäna pengar. Produktion skall enligt SW:s moral vara inriktad på ”behov”. En följd av denna moral är att SW aldrig tar upp luckor i sitt resonemang, tex vem som avgör behov, och vad som händer om ingen vill producera även om ett behov finns. Inte heller tar SW upp vad som när resurserna tar slut. Det ingår i begreppet marxism att man inte erkänner ändliga resurser och tron att man kan uppnå ett stadium där alla är tillfredsställda.

4. Kultur-projekt.

SW:s böcker utspelar sig hela tiden bland teatrar, musikinspelningar eller tidningstryckande. Praktiskt taget aldrig utspelas de i skapande verksamhet, i bemärkelsen industri, teknik, naturvetenskap.

Det som gäller är förstås underklasskultur, resurserna skall gå till ”rätt” klass, inte opera och golf, utan teater och annan ”godkänd” verksamhet. Det faktum att dagens ungdomar hellre spelar dataspel än går på teater har gått SW förbi.

Titeln till boken ”Ös böcker över barnen”, visar inställningen. Eftersom SW levt sitt liv bland böcker anser han att alla barn skall göra det. Eftersom han var en lungsjuk bokmal som barn anser han att det inte finns någon annan meningsfull sysselsättning än att läsa, läsa och läsa i all oändlighet. Att andra människor har andra prioriteringar än att slösa bort sina liv på improduktiva studier finns inte för SW.

Under denna punkt kan man även hänföra det faktum att så många av SW:s böcker utspelar sig i skolmiljö; han skriver barn- och ungdomsböcker och därför finns en relevans.

5. Sexualfixering

Sven Wernströms stora kännetecken (Arbetaren 2009-5-13). Men den måste vara naturlig! Homosexuella göre sig icke besvär. Böghatet som var en självklarhet inom all vänster fram till sjuttiotalet är levande hos Wernström. Med ”naturlig” menar SW även att trettonåriga barn har sex med sina manliga lärare. SW går långt över gränsen för pedofili.

Ett annat fenomen är om sex innebär klassblandning så är det automatiskt våldtäkt. Den kan i princip aldrig vara samtyckande. Sex skall vara olika kön, samma klass, oftast samma ålder, och Wernström gör inte halt för sex för varken ungdomar eller barn. Vi de tillfällen det finns åldersskillnad är det ofta mellan elever och lärare i skolor och gymnasium.

6. Alkohol = problem

Vänsterns eviga problem. Superiet. I snart sagt varje bok varnar SW för faran med alkohol. Att den skulle ha något positivt att tillföra är bortanför SW:s händelsehorisont.

7. Löjliga namn, förnamn och smeknamn

För att skapa förbrödring, en sorts kompisskap med framför allt lärare, som började runt 1968. Det värsta exemplet av alla torde vara läraren som kallas ”Popaj” i Mordet på Lillan. I och för sig kan namnet vara efter indianledaren Popaj som 1675 ledde ett uppror i New Mexico mot de katolska prästernas försök att utrota puebloindianernas religion; indianerna vann och spanjorerna lämnade landet 1680.

8. Anti-amerikanism

Ett sjukligt hat mot USA som uppkommer hela tiden i de mest absurda och onödiga sammanhang. Att vara kritisk mot USA:s politik är en sak. Legitim kritik av USA:s agerande kan vem som helst ställa upp på, men Wernström tar upp sin psykotiska besatthet mot USA i de mest ovidkommande situationer. Det är som om han grep sitt USA-hat rätt ur luften. Som nämnts skriver SW hela tiden om kultur, men i dans-sammanhang tar SW t.o.m. ställning mot dansen Jitterbugg, då den är amerikansk.

Om man vill kan man lägga in ett par punkter till:

9.  ”Den breda strömningen”

Från sjuttiotalet till idag har det funnits en bred underström hos vänstern som härstammat från freds, miljö och kvinnorörelsen. Denna har haft ett starkt stöd, men är numera nästan borta. Under 1980-talet var den breda strömningen självklar inom de flesta vänsterrörelser, så även i Sven Wernströms skriverier.

I hans största projekt från denna tid, Den underbara resan, återkommer ett miljötänkande och omsorg om miljön. Det faktum att det blir inkonsekvent med Wernströms fascination för annan form av teknologi bryr han sig inte om. Wernström dyrkar modern teknologi som sol- och vattenkraft, och även traditionella industrinäringar som gruvor, vägbyggen och fabriker.

Samtidigt är Wernström inkonsekvent nog motståndare till annan form av teknologi, tex TV eller kärnkraft. Inte heller tar Wernström upp att hans miljöhänsyn kan krocka med de krav på högre levnadsstandard för de fattiga i tredje världen som SW vurmar för. Vad skulle tex hända om hela Afrika och Kina fick lika mycket tillgång till biltransporter och annan resursåtgång som Europa?

10. Anti-religion

Ett lustigt fenomen är hur hans hat mot religion idag visar sig i ett hat mot islam. (Nu är det ju iofs inte ”hat” utan kritik, men i Sverige 2018 uppfattas alltid all kritik av islam som ”hat). Även i delar av islam finns kvinnohat och sexualfientlighet, helt jämförbar med puritaners och jesuiters motsvarighet inom kristendomen.

Wernström kritiserar dessa fenomen, och säger till och med att de inte skall förekomma i Sverige. Detta skickar honom i direkt kollisionskurs med de allra flesta inom vänstern. Praktiskt taget samtliga vänstermänniskor i Sverige är beredda att acceptera vilket beteende som helst, så länge det begås av ”svag grupp”, dvs de stackars invandrarna, oavsett hur många unga flickor som tvångsgifts, könsstympas, misshandlas, våldtas eller mördas.

11. Kritik mot skola

Wernström är kommunist, dvs han tror att allt som existerar är samhället och dess strukturer. Det innebär att allt som existerar i samhället bara är en avspegling av det. Den andra punkten hos kommunister är tron, axiomet, att samhället är dåligt. Slutsats: Eftersom skolan är en del av samhället, och samhället är dåligt, blir skolan dålig. I bok efter bok kritiserar Wernström skolan och att den inte propagerar för den marxistiska trosbekännelse som Wernström har.

12. Upprepning

En annan punkt är upprepningarna. Tråkigt nog säger Wernström bara samma sak i varje bok. I vissa böcker upprepas faktiskt samma scenario dussintals gånger, mest frapperande i Den underbara resan. I vissa fall upprepar han samma ord, faktiskt hela meningar, i olika böcker.

13. Sven Wernströms egen moral

I stort sett kan man sammanfatta Wernströms moral med sympati med produktivt arbete. En god avsikt. Det han inte fattar är att massor med andra aktiviteter faktiskt också är arbete. Exempelvis handel. Det är lite vrickat, men Wernström menar faktiskt att den som inte direkt fysiskt skapar något inte arbetar.

En annan faktor som bygger upp Wernströms tänkande är att ”god” är att alla har exakt lika mycket av allting. Och ”rätt” är att de som inte har helt enkelt stjäl från de som har. Riktigt vad man skall göra när deras pengar tar slut förklarar inte Wernström. Inte heller tar han upp min personligen, viktigaste invändning mot denna moral: vad gör man med den late?

Att man har ”rätt” att stjäla från den som har, ok. Men vad gör man med de underklassare som inte har det minsta intresse av att arbeta och delta i produktionen: Fyllerister, knarkare, socialfall och kriminella? Åter en lucka som inte Wernström tar upp.

14. Konspirationer

Man är normalt sett inte vänster, punkt. Är man vänster, så har man ofta en tendens att gå vidare och dyrka alla möjliga konspirationer och samband som finns. Ofta är vänstermänniskor New Age-are, månlandningsförnekare, Stalinutrotning-revisionister, 9/11-förnekare, antisemitiska konspirationsteoretiker, osv. Alla dessa läror har det gemensamt att de har ett tvångsmässigt, neurotiskt behov av att hitta förklaringar, hitta samband. Vare sig det finns eller inte så skall de tänka fram ett samband (se Boris Benulic krönika i Metro 25 feb 2002).

En sådan konspiration som Wernström snöat in på är Palmemordet. Inte bara boken Mordet är en skröna om Palme, han återkommer till frågan i flera artiklar. Ett annat otäckt exempel är den dömde mördaren Joe Hill, som hade en enorm bevisning mot sig. För Wernström är det enkelt: Hill var liten och svag, de rika och mäktiga var mot honom; alltså var han oskyldig. Den stackars mördade handelsmannen som Joe Hill sköt, bryr sig Wernström mindre om-

15. Luckor och inga svar

Vilket för oss till en annan punkt: Inga svar. I SW:s böcker finns bara luckor och inkonsekvenser, men det finns inte ett enda svar på en enda fråga som berör samhället. Den enda konstruktiva idén SW har är att man har ”rätt” att stjäla från de som har och ta åt sig själv. Ett annat inte särskilt klargörande mantra som han själv upprepar i bok efter bok är ”Tjäna varandra, inte tjäna på varandra”.

Inte mycket att bygga ett fungerande samhälle på. Det enda Sven Wernström skriver om är floskler om allas ”rätt”:

”Varje människa har rätt att få lära sig ett yrke. Och varje människa har rätt att få ett jobb och en inkomst att leva på” (Den underbara resan 1, s234),
”Alla människor måste ha jobb för att känna att dom är nåt…. Ett samhälle som inte kan ge sina ungdomar är ett dåligt samhälle” (a.a. s212).

Detta upprepas i princip i varenda en av SW:s böcker och artiklar. Riktigt vem som skall betala kalaset skrivet inte SW. Ingen har ju skyldighet att producera. Var skall alla dessa resurser komma ifrån? Vem skall bygga? En annan sak Wernström döljer är att om någon har ”rätt” till något, då måste någon annan ha skyldighet att skapa det. Om alla tex har ”rätt” till bra tänder, så måste ju alla ha ”rätt” till tandborstar. Då måste ju någon tillverka tandborstarna. Vem skall det bli? Vem skall tvingas att arbeta åtta timmar per dag utan lön för att tillfredsställa allas ”rätt” till god munhygien? Dessa och liknande frågor svarar aldrig Wernström på i sina böcker.

Parallellt med detta finns en annan faktor som har varit gemensam för vänstern sedan Karl Marx dagar: att aldrig bemöta kritik. Det finns inte ett enda tillfälle, vid en enda tidpunkt där Sven Wernström tagit kritik på allvar, där han har ändrat sig då han blivit överbevisad om att han har fel, eller brytt sig det minsta om att lyssna på andra argument. Det är inte en tillfällighet att Sven Wernström valt det solitära författarskapet som sin yrkesbana, och att han numera ägnar dagarna åt att skriva sina privata åsikter på sin blogg. Han har aldrig någonsin tvingats konfronterats med kritik, och kommer antagligen inte att göra det heller. Att han totalt ignorerar denna hemsida är onödigt att upprepa i tryck.

16. Inkonsekvenser

De inkonsekvenser som finns hos Sven Wernström och som är ägnat att förvåna är:

Patriotism – heja Sverige! Om och om igen finns en nationalistisk apporach till vårt älskade fosterland, och dess kulturtraditioner.

Bygderomantik – Det går ibland inte att skilja Wernström från en Bondeförbundisk eller nationalsocialistisk pamflett från 1930-talet. I Sven Wernströms böcker finns mängder med dansbanor och Delsbostintor. Det är dragspel och fiol. Det är snus och polka, hambo och schottis! Ren, oförstörd lantkultur med äkta landsbygdsfolk! Inte så vanligt för en vänstertradition kan jag lova. Fast den har funnits.

Under tidigt sjuttiotal fanns faktiskt försök från vissa vänstergrupper att ersätta den kommersiella, ”ytliga” tuggummipopkulturen med äktsvensk, pursvensk, folklighets folkmusik!

Det gick dock inte så bra.

Lustigt är att detta tänkande dyker upp hos Wernström på sextiotalet, och sedan dyker upp artiklar på tiotalet. Åter ser vi ett exempel på hur Wernström har exakt samma uppfattning om verkligheten som han hade för femtio år sedan. Han verkar ha väldigt lite förståelse om hur världen faktiskt ser ut för barn, kontra sin egen uppfattning om hur de borde tycka att den ser ut.

Just det här positiva inslaget i Wernströms skrivande visar också hur ur fas han är med tiden. Lika lite som 11-åriga ungar lyssnade på Kalle Hjularbo på 80-talet lika lite gör det de idag. Ingen disrespekt för herr Hjularbo, det är bara så att den genomsnittlige 11-åringen lyssnar på Tokyo Hotel (åtminstone runt 2008, då jag arbetade på skola), och spelar dataspel; de spelar mer sällan dragspel, och dansar oftast inte polska.

Andra inkonsekvenser är den tidigare nämnda teknologidyrkan. Eller att Sven Wernström i mitten av 80-talet faktiskt tog upp kroppsbygge, som var inne just då. Inkonsekvent är också att han medger existensen av vackra människor, vilket ju krockar med jämlikhetsidealet. En sista inkonsekvens är att han tar upp naturskönhet; ty naturromantik är ju alldeles för flummigt enligt ortodox marxism. Som Indira Gandhi sade är ju nedsmutsning skapad av fabrik ett mått av lycka och välstånd!

17. Backlash

Slutligen finns en härlig punkt kvar: Backlash! Det betyder helt enkelt när Wernström kommer med en moralisk pekpinne som slår tillbaka till honom själv. Gång på gång skriver Wernström om duktiga, dugliga, smarta entreprenörer som genom sin egen driftighet slår sig fram och får berömmelse, pengar och ett bekvämt liv. Mest fulländat framställt i en av hans få bra böcker, Max Svensson Lurifax.

Denna bok är som en handbok för barn i hur bra det är att bli kapitalist. Den duktige lille Max kommer till staden, och genom sin egen duglighet, påhittighet och framåtanda, slutar det med att han får så mycket pengar att han har svårt att ta sig fram i sitt hus mellan travarna av penningbuntar (det är ju en barnbok, trots allt), han får den vackra flickan och han får en maffig bil!

Men Wernström tror att hans budskap om att det är dåligt att tjäna pengar går fram. I själva verket är Max Svensson Lurifax en bok som libertarianer skulle kunna ha som godnattsaga till sina barn, och faktum är att jag känner till sådana exempel.

Liknande scenarion finns i De hemligas ö, där Håkan lägger beslag på alla resurser, samt den snygga tjejen; och i Tusen år efteråt från 2012, där en driftig kille hittar ett lager av IKEA-möbler som han såklart säljer för profit. Tusen år efteråt slutar med att man håller ett maoinspirerat ”Kritik-självkritik möte” med hela kollektivet, där pojken blir rejält uppläxad. En läsare med mer än 42 i IQ inser att det är pojken som skulle fört samhället framåt ur stenåldern om inte ogina och avundsjuka nollor förkvävt hans framåtanda.

Och som vanligt fattar inte Sven Wernström någonting…………..