Från 1972. Huvudperson är Lena, och boken är en fristående fortsättning på ”Mannen på gallret”. Det är samma eller nästan samma scenario som i Mannen i det låsta rummet, Mannen på tåget. Bara titlarna är annorlunda. Följande skriver bloggaren ”En man med ett skägg”:

Boken är gissningsvis påverkad av Sjöwall-Wahlöö och deras allt härsknare poliskritik i ”Den vedervärdige mannen från Säffle” från året innan. Bortsett från att Sjöwall-Wahlöö trots allt spränger in riktig spänning mellan de stora sjoken kverulantiska påståenden om samhällets förfall, är budskapet ungefär detsamma.

Man kan bara instämma i att det inte finns någon spänning i denna bok. Bara allmän kritik mot poliser och ”systemet”.

Den vedervärdige mannen från Säffle blev för övrigt filmen Mannen på taket; den i särklass bästa svenska polisthriller som någonsin gjort.