17. Mannen på tåget

017-mannen-pa-taget

Huvudperson: Eva, okänd ålder, sannolikt 17-18 år.

Bokens titel är ett plagiat från de betydligt bättre böckerna av deckarparet Sjöwall/Wahlöö,  vilka gärna hade ”Mannen” (som/på/från) i titeln.

”Mannen på tåget” från 1971 är en roman i genren ”tänk om…”. En strejkande gruvarbetare från Norrland möter en ung värnpliktig på tåget för att sedan medverka i Hylands hörna, ett TV-program som var väldigt populärt när det bara fanns två kanaler att se på. Där uppmanar han svenskarna att ta makten över sina produktionsmedel. Det kommer stöd från en spontan delegation som varit ute och demonstrerat mot kriget i Vietnam. Revolutionen sprider sig genom Sverige.

Presentation på förlagets hemsida:

En dag har den svenska arbetarklassen fått nog. Anställda tar över sina arbetsplatser, hus som står tomma ockuperas och eleverna tar makten på skolorna. På tunnelbanor och bussar börjar folk åka gratis.
Sven Wernströms roman från 1971 skildrar hur en svensk revolution hade kunnat se ut. Man kan läsa den både som en historisk dokumentation av 1970-talets vänstervåg och som en grundkurs i socialistisk samhällssyn.
Varför ser Sverige ut som det gör och hur skulle vi kunna ha det istället?

Pressklipp

”Det är propagandistiskt, men samtidigt naivt och utopiskt på ett uppfriskande sätt. Det är en roman som vill vara en handbok för socialister, en karta för samtiden inför framtiden. För framförallt är det ett tidsdokument. Boken skulle vara omöjlig om det inte var för att den är skriven i en tid då den socialistiska revolutionen var om inte direkt förestående så åtminstone tänkbar.” (LO-tidningen 19/3 2010)

”Den ger inspiration och ger läsaren ett perspektiv som minst sagt är sällsynt. Boken ger också läsaren information om grundläggande revolutionär teori på ett lättsmält sätt. Läs den själv och låna sen ut den till småsyskonet!” (Direkt Aktion nr 59)

”Sven Wernström tillhör våra stora folkbildare, i eget namn har han skrivit ofattbart minst ett sextiotal böcker. 1973–1981 utgavs exempelvis de åtta böckerna i Träl-serien, som skildrar Norrköping från 1000-talet fram till 1970-talet, Upproret (1968) berättar om några ungdomar mitt i revolten på Kuba tio år tidigare. Framför allt under 1960- och tidigt 70-tal var hans böcker en ungdomens uttolkare av de allt öppnare ögonen hos västs intellektuella och i viss mån arbetare; de lokala men framför allt globala orättvisorna som helt enkelt yttrar sig i att minoriteten lever gott av majoritetens slit. Det var enkelt nog när Wernström drog sin retoriska visa. Men han kryddade också den ideologiska anrättningen med vänskaps- familje- och kärleksrelationer och inte så sällan lite mysig erotik. Och oftast ur flickors och kvinnors perspektiv, faktiskt. I dag ter sig vid omläsning många av hans böcker fortfarande mycket läsvärda, som Resa till okänd planet, från 1967 där två ungdomar följer med ett rymdskepp och får nya, politiska och miljömässiga perspektiv på vår egen jord.

Mannen på tåget, som skildrar ett tänkt revolutionärt scenario på svensk arena, blir mest en berättelse om 1970-talets syn på politik och tidsanda. Den är kul att läsa, men också lite sorgligt tafatt i sin retorik, som är alltför lätt att plocka ned. Men som förstabok i orättvisans logik och i förståelsen av samhället som system funkar den bra. Att Murbruk förlag ger ut Sven Wernström är kul, med ett bra urval är det en skatt också för en ny generation.”
Josephine Askegård i Arbetaren 3/5 2009

Bloggaren ”En man med ett skägg” skriver betydligt mer insiktsfullt

”Mannen på tåget” är en jävligt konstig bok att läsa 2007. Inget av det som, för åtminstone Sven Wernström, kunde te sej tänkbart 1971, har någon relevans idag. Det finns inget Hylands hörna, inga politiskt medvetna värnpliktiga, inga demonstrationståg på väg mot amerikanska ambassaden en fredagskväll och knappt några norrlänningar.”

Kort sagt är denna bok en bortglömd relik från en svunnen tid.  Min bedömning blir lite hårdare än pressklippen: De sjutton punkterna Wernström fyller alla sina böcker med återkommer som vanligt:

I mötet mellan den unge värnpliktige och ”Mannen på tåget” berättar den äldre att överklass och studenter har självförtroende, arbetare har lärt sig att lyda (9) Check punkt 1, hat mot överklassen. Mannen påpekar att sedan 1814 har svensk militär bara skjutit på svenska arbetare (10) och att det finns inga utländska fiender, militär är bara till för inre ordning, att ”skydda kapitalisterna och deras egendom” (11).

Men det gäller förstås bara för ”kapitalistiska” länder. Knappast för Kuba eller Folkets befrielsearmé i Kina. Wernström har som vanligt inkonsekvenser. Ehuru det för honom själv bara är exempel på hur sant eller falskt varierar inför vilket samhällssystem man har.

Wernström byter scenario och går in på välbekant mark, skolan. I skolan i boken finns Staffan, ”skolans yngste manlige lärare”, som har FNL-märke och alla eleverna gillar (14). Typiskt för Wernströms verklighetsförvanskning: har man rätt politiska åsikter, så blir man populär hos eleverna. De är även unga och fräscha till skillnad från de unkna stofilerna som inte är samhälls- eller musiklärare. Check punkt 11, kritik mot skolan.

En av lärarna är sexuellt attraherad till elever, och är elak (16) Lite ovanligt, eftersom sex mellan lärare och elever annars är ett vanligt inslag hos Wernström. Om en lärare är sexuellt attraherad av sina elever, brukar det vara ett sundhetstecken hos Wernström. Scenariot återkommer i flera böcker, bla Trälarnas framtid och ÄventyrarenCheck punkt 5, sexualfixering

Wernström återvänder sedan till vänsterns traditionella bildningsdyrkan: han uppmanar till marxistiska studier, det är tom ok att stjäla böcker som är mot USA. (20)  Wernström förnekar inte sin subjektiva moral. Check punkt 4, att man kan lösa alla problem genom att studera kultur och (check punkt 3) att alla problem kan lösas genom att man uppfattar verkligheten som social struktur.

USA beskrivs som ’’den farliga stormakten i väster, alla folks gemensamma fiende’’ (24) Check punkt 8, USA-hatet. Wernströms psykotiska USA-hat, en total besatthet. Så är det dags för en demonstration. Den har 7300-7500 deltagare, men DN, den borgerliga och därför opålitliga tidningen, kommer skriva 3000, förklarar en av de rättrogna. Budskapet är att de som styr ljuger. (27) Check punkt 1, hat mot överklassen, och deras lakejer som skriver i tidningarna.

Tillbaka i Hylands Hörna berättar ”Mannen på tåget” inför TV-kamerorna att Norrland avfolkas. Regeringen och företagen konspirerar för att få folk att flytta söderut, ”Vem tjänar på det?”, ”Det är det man alltid måste fråga sig” (31), säger mannen. Wernström vill uppmana läsaren till att alltid leta konspirationer, att slösa bort sina liv på att tillskriva avsikter och misstänkliggöra motiv, istället för att göra något produktivt (check punkt 14, konspirationer).

Sanningen är förstås att Norrland inte avfolkas av någon konspiration. Finns det inte möjligheter till att få jobb däruppe så finns det inte. Och vid denna tid fanns jobben söderut. För övrigt har jag mött ett antal människor som flyttat från små ställen i landet till min egen stad Göteborg och samtliga är väldigt glada över sitt beslut. Livet i en småstad eller en by är inte alltid idylliskt. Många vill dessutom ha ett större urval av tjänster och varor, biljetter till opera eller teater, fler pubar och restauranger. Det finns en orsak till att folk bosätter sig i städer.

Tillbaka i skolmiljön får vi veta att adjunkter tror minsann att de är något, huvudperson Eva är minsann äkta arbetarklass (39) Och därför bättre en andra av någon obestämbar försyn, enligt Wernström. Det kanske glädjer honom att titeln adjunkt numera är avskaffad. Han tar även ställning mot slipsar, denna borgerliga snara (140)

Sedan kommer den sedvanliga kritiken mot sossar och facket från vänster, vi för veta att LO-anställda är högavlönade och därför på andra sidan barrikaden (40). En kritik som ofta återkommer hos Wernström, tex i Trälarnas fruktan, eller Bästa Sverige.

Missnöjet är stort i landet, försäkrar oss Wernström. (58) Och detta var nådens år 1970. Jag var visserligen inte med, men med tanke på att de flesta som levde då upplevt trettiotalets fattigdom och krigsårens umbäranden, fanns bara missnöje hos ett fåtal 68-sekter.
Wernström berättar vidare att den s.k. u-hjälpen stödjer bara överklassen i de fattiga länderna (63) och han tar ställning mot poliser, men pro fyllon (66). Alkoholen, bara problem. (Check punkt 6; se även s 154) Och polishatet, som i de flesta vänsteralster, både från då och nu. Ändå är det betydligt värre i hans riktiga polishataralster Polisen slår till som kom året efter, 1972.

Mitt i allt kommer en härlig vänsterfloskel, som egentligen inte betyder någonting: ”Medvetna individer med gemensam politisk grundsyn (handlar) alltid enhetligt och gör det som bör göras” (68). Liknande intetsägande kommentarer upprepas på sidan 130, 163, 193 (check punkt 12, upprepning) . Exempelvis på sid 130: Ett stormöte hålls där man slår fast att här skall inte var några dogmer, ty socialismen skapas i nuet (130)

Wernström berättar om och tar ställning för Joe Hill, fackföreningsagitator som avrättades i USA 1915 (70). Joe Hill var en dömd mördare som fälldes efter stark bevisning. Historien om Hill upprepas även i Den underbara resan (check punkt 12, upprepning). Som vanligt tar inte Wernström upp bevisningen mot Joe Hill. Mer om sex (78 och 119). Check punkt 5, sexualfixering. Det är i början av sjuttiotalet Wernströms sexualbesatthet kommer fram. Längre fram kommer han att fokusera på sexualiserat våld.

Wernström berättar om sin egen moral och vad den grundar sig på: Eftersom skillnader mellan människor, begåvning, utseende, har fåtts gratis, skall alla tjäna lika.(89) Detta är jämlikhet och rättvisa enligt Wernström. Lycka till.  Själv tänker jag på den berömde tenoren Hipolito Lazaro, som när han under det spanska inbördeskriget fick höra att alla var lika och skulle ha samma lön, svarade att då kan ju han ställa sig och riva biljetter, så kan någon annan gå upp och sjunga huvudnumret!

Tanken upprepas lite då och då i Wernströms böcker (check punkt 13). Senast i 2012 års Tusen år efteråt. Fascinerande med en man som skriver samma scenario 1971 som 2012.

Wernström slår sedan fast dogmen nummer ett: mot idealismen, samhället skapar människan inte tvärtom (136) Check punkt 3, verkligheten är ett påhitt, en social konstruktion som skapas av makthavarna,

En rolig sak med Wernström är hans inkonsekvenser. I denna bok tar han upp sin Bygderomantik, älska din hembygd (148). Detta är en av de få positiva sakerna med hans alster. Äras den som äras bör, för han tar även upp positiva saker som att människan producerar, det gör henne unik (182). Vilket är väl talat.

Från ingenstans berättar Wernström att man skall inte ens tala med USA-representanter (152). Wernströms psykotiska USA-hat dyker upp från ingenstans. Det har liksom ingenting med handlingen att göra, det bara finns där. Check punkt 8, antiamerikanismen.

Så närmar sig boken slutet, och den slutar med mera diskussioner (163). Det enda matnyttiga Wernström säger är att han avslöjar att demokrati är inte viktigt. Betydligt viktigare är arbetarstyre.(171) Bra att Wernström är ärlig i alla fall. Wernström tar aldrig upp att arbetarstyret sker genom ett självutnämnt kommunistparti som styr i kraft av att vara en elit som är bättre än andra. Sådant säger han inte högt.

Och alltihop slutar med att Wernström berättar att han inte har några svar på något, och går igenom några av socialismens floskler (193)

*

Punkterna i schemaform:
1. Sprida hat mot ”överklassen” 9,10,11,14,20,31,39,48,52,53,63,66,68,89,148,
2. Allt är dåligt 10,11,31,29,46,49,53,58,63,89,
3. Verkligheten är en social konstruktion/struktur 9,20,31,68,89,136,185,
4. Kulturprojekt 14,16,20,
5. Sexualfixering 16,78,119,
6. Alkohol = problem 66,154,
7. Löjliga namn, förnamn och smeknamn –
8. Anti-amerikanism 14,20,152,
13. Sven Wernströms egen moral 20,66,70,89,182
Övrigt: 130 (floskel),144(mot slips),193.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

en sida om författaren Sven Wernström